Ska ju lämna igen skoldatorn inom en snar framtid, efter ett 4 år långt förhållande. Därför får de senaste månadernas iphone-tömning ske i bloggform. (Obs, vart visst jävligt långt.)

1 en gång då det var djävligt nära ögat 2 städade ur petra marklunds loge på jobbet och snodde med hennes blombukett hem #win

åkte till skellefteå för att testa på calskrovet. var faktiskt gott!!! de första 3 tuggorna. sedan hände ett förlopp av kallsvett darrningar och alla symptom som morgan spurlock känner i supersize me. har t o m förevigat min mage efter denna vistelse. 

1+2 vid samma tillfälle att försöka plugga. blir alltid distraherad av sådant som ljusreflektioner, eller bara.. facecamen. ingensjälvdisciplinwhatsoever. 

1 cooking first, cleaning last (om det blir gjort alls) 2 sitter och låtsas antecknar på psykologi-lektionerna

*showar off mina nya rea-örhängen* *måste sitta såhär pga giant zit på vänster sida* 

( ^ Ordvits only 4 u Filippa!) 

 

Tjenare kamrater, är väl i princip död i blogg-mått mätt?? Nåväl händer väl inte särskilt mycket värt att dokumentera (Disa har dock kommit hem! Woop!) men idag, minsann, hände något. Gjorde pizza med en degbas av BLOMKÅL. Blomkål som så vackert heter Cauliflower på engelska, låter ju mycket coolare. För att summera: Jag var tveksam, pappa var tveksam, mamma var tveksam -- men trettio minuter efter att pizzan var ute ur ugnen var de nowhere to be seen. Jävligt godkänd allså. Så here's how it's done: 

Personligen är jag inte the biggest fan av havregrynsgröt, främst av den anledningen att vem tusan orkar ställa sig och vänta på att den ska koka klart när man har en tid att passa fem, oftast sju, dagar i veckan? Inte jag i alla fall. Så kom jag över det här receptet, overnight oats. (Försökte översätta det idag, "övernattningshavre" sa brorsans fästmö som förslag, hehe) Detta fenomen, som kanske inte låter så hemskt gott, har dock fått mig att längta tills frukosten tre dagar i rad. Har höftat fram ett recept efter amerikanska mått, väl värt att pröva! (Grejen med att det serveras i glasburk är inte ur estetisk synpunkt, utan att det ska vara behändigt att ha med sig/stå täckt över natten.) 

 

Ca 1 dl havregryn/fiberhavregryn

3/4 dl mjölk

3/4 dl turkisk yoghurt (jag använder soyghurt for obvious reasons of laktos-mage) 

1 tsk chiafrön (finns i vanlig ica-butik bland linfrön och solroskärnor etc)

Frukt, bär och dylikt till topping

 

Lägg i havregryn, mejeriprodukter och chiafrön i burken och skaka sedan om så att allting blandas ordentligt. Därefter tillsätter du t ex skivad banan eller skivad mango, hallon, jordgubbar, blåbär, vad man nu kan tänkas vilja ha. Jag har hitintills testat jordnötssmör + bananskivor, bananskivor + hallon samt alla tre tillsammans, som på bilden ovan. Heaaaven. Man kan ju lägga i allting i burken kvällen innan, även om bananerna blir lite oxiderade så sparar det ännu lite tid. 

Satte ihop denna bilden mest för min egen skull, men vart så chockad (och lite äcklad men mest stolt) av resultatet att jag liksom måste bara visa upp det ändå. Förra året hade jag i särklass min absolut sämsta period i livet. Jag kom hem från skolan och låg i princip apatisk i fosterställning i flera timmar bara för att jag inte orkade med. Jag orkade inte med skolan, jag orkade inte med att umgås och jag orkade framför allt inte med mig själv. Jag som hela tiden skulle spela så jävla okej. Jag har försökt fly ifrån problemen. Jag har tagit ut det på alla andra (skäms verkligen över hur jag stundtals betett mig mot folk som jag innerligt vill ha i mitt liv). Jag har försökt gå i olika slags samtalsterapi. (För mig har det inte hjälpt ett skit, men det beror kanske på vart man hamnar också.) Det enda som jag kunnat ta med mig från det senaste försöket, en samtalsgrupp, var när terapeuten sa något i stil med "om du inte fixar de grundläggande sakerna, som regelbundna mat-, sov- och träningstider, då kommer du aldrig att kunna fixa det som finns i ditt huvud." Det är aldrig någon som sagt så till mig, men helvete vad det är sant. Sedan en tid tillbaka har jag alltså försökt fixa mina sovrutiner, kolla vad jag stoppar i käften lite mer frekvent och börjat träna. Jag som alltid avskytt allt vad svettas heter hänger sedan i November på gymmet var och varannan dag, försöker ge utlopp för nog med endorfiner för att komma upp på en nivå som en normalglad människa har. Och det funkar! Det funkar så jävla bra. Kollar på den här bilden nu och ba *vaa?? var jag omedvetet gravid i somras utan att jag visste om det?* Nä rätt mat och rätt träning är fanimej det bästa som hänt, jag har inte varit såhär glad på flera år. Även om huvudet kanske inte är helt fixat, så har jag kanske 1 av 10 dåliga dagar till skillnad från tidigare 9 av 10. Och att det ger bieffekter som ter sig i form av sådant som här ovan, det är inget att direkt klaga på. (Graviditetsmagen! I can't get over it!) Det känns som att jag äntligen kan vända på myntet, se ljuset i slutet av tunneln och alla de där klyschorna och det känns alldeles fantastiskt. 

Denna första lediga söndagseftermiddag på åtta veckor har jag suttit och målat med oljefärg i sängen. Risky business, men är det söndag så är det. Och då ska man inte lämna sängen. 

 

 

 

I höstas skulle jag resa till Oslo för en liten miniturné i grannlandet. Den fredag jag skulle åka visade sig solen, för ovanlighetens skull, och mitt rum var läääckert.